Nu startar vi Micke Svärds veckokrönika, en Micke”s”Värld där Radio Ljusdals reporter, programledare och officiella galning varje vecka betraktar världen som han ser den. Det blir såklart sport, men också andra saker som får Micke att gå igång. Här följer första krönikan: 

En dag i mitt liv

Eftersom detta är premiären av min nya veckokrönika  tänkte jag vara egocentrisk(ganska vanligt förekommande när det gäller mig) nog att börja med att berätta om hur det är att vara jag en helt vanlig dag. I min hjärna rör sig ofta dom mest konstiga saker, som många vet har jag ju ett medfött sportintresse som ibland ger mig sömnlösa nätter, tillfälliga ångestattacker och ett och annat psykbryt. Till exempel kan jag ibland ligga vaken och fundera över hur Svenska Fotbollsförbundet kunde undgå att använda alla utlandsproffs på 1950-talet och därmed gett oss en rimlig chans till VM-guld både 1950 och 1954. För det var ju så att svenskarna dominerade i Italienska ligan och spelare som ”Nacka”, Gunnar Nordahl,Gunnar Gren,Nisse Liedholm och ”Vittjärv” Sundqvist tillhörde världseliten. Plattskallarna på Sv.Fotbollsförbundet levde dock kvar i sina amatörideal där varje proffs blev varg i veum för landslaget. Därmed missade vi vår chans under svensk fotbolls storhetstid! Sånt kan än idag få mig att vakna upp skrikande på natten trots att jag inte ens var påtänkt eller ens en avlägsen tanke i min fars fortplantningshjärna.

När jag väl letat mig upp ur det töcken som kallas sömn ska jag på dagtid vara radiopratare(bland annat) där jag ofta hänger samman med en liten röd ettrig sak(Jessica Eriksson) men nånstans finns ändå sporten med mig under dagen. Exempelvis har jag ett närmast tvångsmässigt behov av min Text-TV app i telefonen(nattens NHL-resultat) sen försöker jag låtsas vara sådär socialt intresserad av de vanliga spörsmålen som hur folk mår, vad som hänt i världen och andra oväsentligher. Men medan någon berättar så hör jag i min hjärna med sång ”spola, spola isen, spela spela bandy” så Nej det är inte lätt att vara så här skadad(undrar om man kan få nåt sorts lidandestöd ekonomiskt för sånt här)

Efter jobbet tar jag mig hem på min pärla(fyrhjulingen) och efter utfodringen och toalettbesök(jag är en synnerligen äcklig människa så jag är ofta på toan) så är det dags för aftonens intagande av sport, tyvärr dock sällan för egen del, utan då främst via televisionen och till synen av andras ansträngningar. När jag känner migt riktigt fulltittad så börjar det bli dags att släcka lampan i det Svärdska hemmet. Och cirka 6 timmar senare börjar karusellen om på nytt igen!